Page 22 - Digital VF 2018 - 6 html

FORSKNING Fåglarnas släktskap, del 2

Flera av arterna gemensamma förfäder kan finnas kvar hos
hybridiserar regel- två eller flera av de nu levande arterna.
Dessutom har hybridisering sannolikt
bundet med varandra, bidragit till det förvirrande mönstret. Flera
exempelvis gråtrut och av arterna hybridiserar regelbundet med
vittrut samt gråtrut och varandra, exempelvis gråtrut och vittrut
kaspisk trut, och rimligen samt gråtrut och kaspisk trut, och rimligen
har hybridiseringar förekommit under en
har hybridiseringar före- stor del av deras historia.
kommit under en stor del Bland de arter som tidigare klassi-
av deras historia. ficerades som underarter av gråtrut är
hybridisering sällsynt mellan gråtrut och
medelhavstrut och mellan medelhavstrut
och kaspisk trut, och dessa är även väl
med blandade genvarianter från kanada- separerade enligt mitokondriellt DNA. Eft-
trut, skiffertrut, gråvingad trut, vegatrut, ersom de även skiljer sig i andra avseen-
mongoltrut, vittrut (från Nordamerika) den, till exempel fjäderdräkt, struktur och
och vitvingad trut. Dessutom uppvisade läten, bör åtminstone medelhavstruten
båda de studerade nordamerikanska havs- klassificeras som artskild från de övriga,
trutarna i en av dessa analyser identiska oavsett artbegrepp. När det gäller gråtrut
genvarianter med kanadatrut. De analyser kontra kaspisk trut, som hybridiserar
av nukleärt DNA som har utförts hittills flitigt i delar av Östeuropa, representerar
har inte kunnat reda ut frågetecknen men de tveklöst olika utvecklingslinjer, men de Vegatrut, nordöstra Sibirien, juni-juli 2013.
har i grova drag varit överensstämmande skulle möjligen teoretiskt kunna komma
med de mitokondriella studierna. att sammansmälta, varför den taxonomis-
Det kan finnas flera anledningar ka statusen under det biologiska artbe- arter. Kanadatrut och gråtrut, som tidigare
till att genträdet för dessa trutar är så greppet är en aning svårtolkad. betraktades som samma art, tillhör olika
ostrukturerat (se Figur 1). Med största Armenisk trut är enligt mitokondriellt huvudgrenar inom trutarnas släktträd, och
sannolikhet har de olika arterna utvecklats DNA närmast släkt med medelhavstrut det finns inga tecken på genutbyte mellan
förhållandevis nyligen, uppskattningsvis men verkar endast samhäcka väldigt spo- dem. Däremot är kanadatruten genetiskt
under de senaste 100 000–500 000 åren, radiskt med denna, trots närliggande ut- betydligt mer närstående vegatrut och
vilket skulle kunna förklara att väldigt få bredningsområden. Dessa båda skiljer sig mongoltrut, varför Collinson med flera
skillnader mellan olika arter har hunnit även i fråga om utseende och läten, varför (2008) förordade att dessa tre preliminärt
utvecklas, liksom att genvarianter från det är rimligt att betrakta dem som olika betraktas som samma art.
Silltruten är tveklöst en egen art, även
FOTO: JOHN LARSEN om avgränsningen österut är luddig. Det
finns vissa indikationer på att heuglini/
barabensis/taimyrensis är reproduktivt
isolerade från intermedius, bland annat
genom att de har olika häckningsbiotoper,
och det finns ett visst stöd från analyser av
mitokondriellt DNA för att de utgör olika
utvecklingslinjer. Det har även föreslagits
att Östersjöns silltrutar L. fuscus fuscus
borde betraktas som artskilda från de
västliga intermedius och graellsii på grund
av skillnader i utseende, ruggningsmön-
ster och flyttningsvägar, men de genetiska
markörer som studerats hittills ger inget
stöd för detta. Som påpekats ovan är emel-
lertid avsaknad av genetisk differentiering
inget vattentätt bevis för att två taxa bör
betraktas som samma art.
Sammanfattningsvis kan sägas att de
”vithuvade trutarna” utgör ett mycket
Medelhavstrut. spännande exempel på ett ungt, dynamiskt

22 vår fågelvärld | 6.2018