Page 26 - Digital VF 2018 - 6 html

FORSKNING Fåglarnas släktskap, del 2

FOTO: TOMMY HOLMGREN
Namnbyten kan
också förorsakas
av att en art byter släkte.
Detta grundar sig oftast
på att nya fylogenetiska
studier, alltså analyser av
släktskapsförhållanden,
föranleder en taxonomisk
revision.

alpina, varefter den förra i sin tur delades
upp i en ny rödstrupig sångare S. cantillans
(s.s.) och rostsångare S. inornata (From-
holtz med flera 2014).
Namnbyten kan också förorsakas av att
en art byter släkte. Detta grundar sig oftast
på att nya fylogenetiska studier, alltså ana-
lyser av släktskapsförhållanden, föranleder
en taxonomisk revision. Exempelvis kan
sådana undersökningar visa att en viss art
hör hemma i en annan del av släktträdet
än vad man tidigare ansett, eller att en art
i ett monotypiskt släkte (alltså ett släkte
med bara en art) är ”inbäddad” i ett annat
släkte. Alternativt handlar det om att man
av olika skäl vill dela upp ett släkte i flera
eller slå samman släkten. Se exempel och
vidare diskussion i nästa nummer av Vår
Fågelvärld där författaren ser närmare
på klassificering på högre nivåer: släkten,
familjer et cetera och godtyckliga indel-
ningar i släkten, familjer och andra högre
kategorier.
MÅNGA FÅGELSKÅDARE GLÄDS när arter
”splittas”, eftersom det resulterar i längre
krysslistor, ibland innefattande så kallade
”soffkryss” (det vill säga redan observera-
de underarter som upphöjs till arter). An- Moltonisångare i sin häckbiotop på Mallorca: låga tallar på torr mark.
dra uttrycker däremot en frustration över
att många av dessa nya arter har så subtila
kännetecken att de är svåra att identifiera, det betydligt roligare och mer lärorikt att två taxa är samma art, medan andra taxa
ibland omöjliga att säkert bestämma om de studera en vilseflugen fågel i detalj än att med likartad hybridiseringsfrekvens har
inte sjunger eller kan DNA-sekvenseras. bara snabbt kryssa av den! klassificerats som olika arter med samma
Dessutom finns risken att en art i den Eftersom det inte har funnits (eller motivering. Utan tvekan är bevisbördan
egna listan efter uppdelning i två el- finns) något allmänt accepterat art- för att ”splitta” en polytypisk art betydligt
ler flera arter visar sig vara obestämbar, begrepp, och det dessutom görs olika högre än för att fortsätta att betrakta de
vilket medför strykningar av kryss. En tolkningar av ett och samma artbegrepp, olika underarterna som tillhörande denna
lärdom av detta bör vara att man alltid ska har taxonomiska revisioner ofta genom- polytypiska art. Detta är tvärtemot hur det
studera och dokumentera alla rariteter förts inkonsekvent, vilket lett till förvir- borde vara, enligt Gill (2014), som anser
som dyker upp i Sverige så noggrant att ring beträffande artavgränsningskriterier. att två taxa som ser olika ut bör behandlas
de kan bestämmas i efterhand, ifall de så Exempelvis har en viss grad av hybridi- som olika arter såvida det inte finns starka
småningom skulle ”splittas”. Dessutom är sering ibland tagits som ett stöd för att skäl att inte göra det.

26 vår fågelvärld | 6.2018