Page 45 - Digital VF 2018 - 6 html

värda är framför allt endemismen på högre taxo- han doppat huvudet i ett bläckhorn. Regnskogen, liksom Nya
nomiska nivåer. Det är denna botaniska rikedom – Så prasslar det till mellan trädet. Tystnad. Pras- Kaledoniens karaktäristiska
buskmark, maquisen, är full
grundad på områdets speciella geologiska bakgrund sel igen. Och så kommer en kagu gående, rakt emot av endemiska växter.
i Zeelandia – som till stor del också förklarar mig. Den tar ett raskt steg, men blir stående mitt i
landets mångfacetterade ornitologiska värden. klivet med ena foten lyft, likt utgångspositionen för
en ballerina. Plötsligt snappar den åt sig en liten
NYA KALEDONIENS MEST eftersökta och åtmins- mask. Långsamt går, nej, skrider kagun förbi mig,
tone bland ornitologer också mest kända fågel är upprepande sin karaktäristiska koreografi. En ny
kagun. Den är även Nya Kaledoniens nationalfågel mask, och så reser den sin imponerande hjäss-
som bland annat återfinns på landets sedlar och plym och ropar till. Och bakom mig – jag hade inte
mynt. För några decennier sedan fanns den faktiskt sett den – uppenbarar sig ytterligare en kagu som
nästan bara där, på sedlarna och mynten, eftersom besvarar ropen så att det skapas en duett, inte helt
den med stormsteg närmade sig utrotningens rand. olikt ljuden från gläfsande knähundar. De dras mot Skogen
För besökande ornitologer krävdes åtskilliga mils varandra likt tornerspelare, hejdar sig alldeles inpå omfam-
vandring genom otillgänglig terräng för att få en och betraktar varandra intensivt för att sedan fort- nar mig och
glimt av den sägenomspunna skogsfågeln. Tack vare sätta i parallella spår bort genom skogen. Glimtvis för första
uppfödning och kraftfulla åtgärder mot hund- och kan jag följa dem mellan trädstammarna och ännu
kattplågan har dock populationen av kagu återhäm- en lång stund efter att de försvunnit ur sikte hör jag gången på
tat sig. Därför finns idag goda möjligheter att på duetterna. Det känns magisk. Som om jag fått en flera dagar ser
flera platser se arten utan att behöva organisera en skymt av skogens ande. jag inte längre
regelrätt expedition. Kagun är den enda arten i familjen Rhynoche-
En av de mer välbeskrivna av dessa lokaler, tidae. Den är alltså unik och samtidigt något av en havet, utan
Rivière Bleue, ligger strategiskt placerad några evolutionär gåta. Under senare tid har släktskapet bara höga
mil söder om Nouméa. Och nu är jag där. Skogen med den sydamerikanska solrallen påtalats. Det regnskogs-
omfamnar mig och för första gången på flera dagar kan tyckas överraskande, men det finns slående
ser jag inte längre havet, utan bara höga regnskogs- morfologiska likheter, något jag själv blir varse när träd.
träd. Det tar en liten stund innan jag lyckas ställa en annan kagu vid ett annat ställe slår ut sina vingar
in hörseln på alla nya läten från glasögonfåglar och och avslöjar en fjäderteckning och ett beteende som
honungsätare, papegojor och visslare. Jag står still påminner om solrallens. Fast hur skulle de kunna
och lyssnar. Fast jag är redan upptäckt: strimmiga vara släkt, när de befinner sig på sådant enormt
solfjäderstjärtar och inte minst gulbukiga flugskvät- avstånd från varandra?
tor flyger fram för att nyfiket ta sig en titt på mig. Ett troligt eller åtminstone möjligt svar har
Inte fullt lika orädda, men ändå angelägna att ta att göra med Zeelandiakopplingen och familjen
reda på vad som sker, är ett par melanesiska monar- yxnäbbar, Aptornitidae, som levde på Nya Zeeland.
ker. Honan påminner om mindre flugsnappare med I likhet med många andra fåglar på Nya Zeeland
sitt roströda bröst, hannen ser däremot ut som om utrotades de bägge yxnäbbsarterna av polynesierna.

vår fågelvärld | 6.2018 45