Page 41 - Digital VF 2018 - 6 html

En rödhake lyfter från
ringmärkarens hand.

par ”Fore!”. På något sätt tror jag – utan att flock och tillsynes skräckslaget vänder till- egna kikare gick dessutom sönder och
veta – att klimatet nog är lika frostigt mel- baka – helt allena – när resten av flocken hon tyckte att den varma chokladen i
lan fågelskådare och golfare som omvänt. styr mot sydligare breddgrader? Eller är väskan var mer värt en promenad för, än
De uppskattar nog inte alltid att det går jag en av de där tre skatorna som – kanske fåglarna i luften. Och att en insekt var
grupper med skådare i sakta mak på vägen peppade av varandra – försöker blunda mer spännande att titta på i en burk med
och därmed stör deras egna golfrundor. för faktumet att de inte är skapta för långa förstoringsglas, än blåmesarna som oblygt
flygningar men ändå ger sig ut på ett för- satte sig strax intill. Med allt detta sagt; åt-
JUST DE DAGARNA jag var där var det inte sök att lämna landet (men snart avbryter minstone jag älskar fortfarande Falsterbo
någon större fart på flyttfåglarna, även och vänder hemåt igen). Eller är jag den lika mycket som för 17 år sedan. Och det
om en hel del duvor, kajor och bo- samt där perfektionistiska ormvråken som velar, kommer definitivt inte ta 17 år innan jag
bergfinkar sträckte ut. Men det är ändå vänder tillbaka, och försöker några gånger hamnar där igen.
något speciellt med att lägga sig ner på innan den bestämmer sig för att lämna
en sandbrink med blicken uppåt och se Sverige? NÄR MIN DOTTER – avskräckt av både ky-
flockarna flyga ut över havet. Vem är jag av Min 7-åriga dotter då? Jodå, hon fick liga vindar och vinande golfbollar – åter-
de där fåglarna? Är jag den där ringduvan en del kryss, vilket jag var betydligt mer vänder till Nabben, det låter jag däremot
som bryter sig ut från sin 300 fåglar stora exalterad över än hon själv var. Hennes vara osagt.

vår fågelvärld | 6.2018 41