Page 35 - Digital VF 2018 - 6 html

att mata sina ungar. (Tamduvor skulle inte drabbas
eftersom de matar sina ungar med duvmjölk som de
själva producerar.)
Vad som än är orsaken är det rimligt att den har
att göra med föda med brist på vitaminer, mineraler,
spårämnen och kanske framför allt proteiner – möj-
ligen vitt bröd, möjligen någon annan näringsmäs-
sigt värdelös kost.

TYROSIN OCH LYSIN är två aminosyror som är
nödvändiga både för en fågels generella tillväxt och
för utvecklingen av melanin. Båda dessa aminosyror
måste tillföras kroppen via födan. Brist på vitala
näringsämnen under en längre period när fjädrarna 1k ”vingbandskråka” Corvus corone, Mälarhusen, Skåne juli 2012. Ofta är handpennorna mer
växer leder inte bara till underskott av melanin utan avvikande än armpennorna och det är inte ovanligt att större delen av fjädern är missfärgad
så att bara själva bakkanten är någorlunda svart; kanske inte självklart vad man skulle kalla
också till att de drabbade fåglarna blir något mindre ett ”vingband”. Hos fåglar med så stor vit blaffa på handen är det inte ovanligt att också
än vanliga kråkor. handtäckarna är missfärgade på samma sätt, och ibland till och med armtäckarna.
Det är nämligen så att vingbandskråkor för det
mesta är ungfåglar, vilket bland annat framgår av
att vingbanden är mer eller mindre snygga och
symmetriska och att de löper jämnt och fint över
alla handpennorna, ibland också armpennorna.
Vingbanden är alltså en effekt av att alla pennorna
vuxit samtidigt som de ju gör hos en ungfågel som
anlägger sin första uppsättning pennor. Hos en
adult kråka anläggs nya pennor succesivt under en
längre period, och eventuell näringsbrist resulterar
i att de olika pennorna blir fläckvis missfärgade på
olika partier i takt med att de växer ut – inga ving-
band utan snarare fläckighet.
Normalt är handpennorna hos vingbandskråkor 1k ”vingbandskråka” Corvus corone, Simrishamn, Skåne augusti 2017. De ljusa banden är
av sämre kvalitet än armpennorna. Det är också oftast tämligen symmetriska på båda vingarna och ibland så snygga att de inte självklart
upplevs som resultatet av en missfärgning. Denna fågel är dessutom ännu så ung att den
vanligare att även handtäckarna är missfärgade än knappast uppvisar något onormalt slitage alls.
att armtäckarna är det. Hos en juvenil kråka växer
handens och armens fjädrar samtidigt så det är lite
oklart varför handens har sämre kvalitet. De flesta
handpennorna är större (längre) än armpennorna
och kräver mer tid och energi – kan det vara en
bidragande orsak? Eller kan det spela in att de sitter
längre ut på den extremitet som vingen utgör?
Hos vissa vingbandskråkor ser man också att
postjuvenila, nyanlagda och svarta pennor bryter
vingbandsmönstret (se foto från oktober 2012) – vil-

Vad som än är orsaken är
det rimligt att den har att
göra med föda med brist på
vitaminer, mineraler, spåräm- 1k ”vingbandskråka” Corvus corone, Falsterbo, Skåne oktober 2012. Vingpennorna hos
vingbandskråkor är ofta så slitna att det är uppenbart att de redan från början var av ytterst
nen och kanske framför allt dålig kvalitet. Här syns den låga kvaliteten tydligast i höger vinges hand – ändå ska fågeln
klara sig med dessa vingpennor i ytterligare sju månader tills handpenneruggningen startar
proteiner – möjligen vitt bröd, någon gång runt månadsskiftet maj/juni (men observera att dödligheten är större hos ving-
möjligen någon annan närings- bandskråkor än hos vanliga kråkor). Här är handpenna nr 4 (räknat utifrån) i fågelns vänstra
vinge ersatt av en ny, något som regelbundet sker hos fåglar om hela pennan förloras. Den
mässigt värdelös kost. nya pennan verkar normalt svartfärgad och bryter påtagligt vingbandsmönstret; fågelns diet
när denna fjäder växte ut var uppenbarligen bättre än när fågeln låg i boet.

vår fågelvärld | 6.2018 35